Intervju: E-Type på besök i Jokkmokk

E-Type på Jokkmokks marknad 2013Fredagen den 8:e februari kom att bli en dag full av fascinerande upplevelser. Utöver en marknadsdag som bjöd på fantastiskt (om än något kallt) väder för de många besökarna, arrangerades det ett flertal kringarrangemang. Ett av dessa var E-Types konsert i biosalongen i Folkets Hus, som du kan läsa om i ett tidigare inlägg här på bloggen.

Jag träffade Martin “E-Type” Eriksson innan spelningen för att få höra vad han tycker om att komma till Jokkmokk för att spela under helt andra förhållanden än de stora stadsfestivaler jag vanligtvis förknippar honom med. Mina frågor är i fetstil nedan.

Välkommen till Jokkmokk! Hur känns det att komma hit? Är det en spelning i mängden, eller betyder Jokkmokk något speciellt för dig?

E-Type: “Tack! Mormors pappa hette David Alfort, och han var prost i Jokkmokk. Han var gift med Karolina, född Ullenius. Hon hade en syrra som hette Emunda, som startade sameskolan som ligger vid den gamla kyrkan. Och jag bor i hotellet som ligger nedanför! Det tog hundra år, men nu är jag i alla fall nära där de härjade…”

Är det ditt första besök i Jokkmokk?

E-Type: “Nej, jag har varit här massor av gånger. Men det är första gången “i jobbet”. För länge sedan var jag här med min mamma, faktiskt. Vi var och tog bilder av Davids tavla, den hänger i kyrkan fortfarande. Tyvärr kommer vi när marknaden stänger för dagen, och åker när den öppnar imorgon. Jag har flera vackra sameknivar, men de är ganska försiktiga. Jag skulle behöva en som man kan jaga vildsvin med.” (visar storleksklass machete med händerna)

Du driver en vikingakrog (Aifur) på Västerlånggatan i Gamla Stan, Stockholm. Jobbar du något där själv?

E-Type: “Nej, jag får inte. Jag tappar bara brickorna…”

När kommer nästa album? Och hur bär man sig åt om man vill producera musik åt dig, eller med dig?

E-Type: “Det är svårt. Jag kommer inte att göra någon ny platta eftersom plattor inte finns längre. Det måste börja med en singel, med en riktig hitkänsla. Blir det så att en singel börjar gå på radion, då gör jag en platta. Men jag vill inte ha “en hit”, det är viktigt. Jag vill att det ska vara min låt. Om Swedish House Mafia skulle kommit med “Greyhound” till mig skulle jag tackat nej. Jag måste göra min låt, jag måste få göra E-Type, annars är jag inte intresserad.”

Vad kan vi vänta oss ikväll? Jag hörde på soundchecken att det är live på riktigt, vilket gör mig rent lycklig.

E-Type: “Ja… Att spela med de här gubbarna och tanterna, det är så kul. Det är klart att man kan göra ett vad jag kallar “student-gig” med en CD-skiva. Men då ska det vara två på natten och alla är fulla, då blir det party. Men som konsert, då vore det förödande.”

Hur många dagar per år är ni ute och spelar?

E-Type: “Varje helg, ibland ett gig och ibland två per helg. Minst 70 kvällar.”

Avslutningsvis: Kommer du tillbaka till Jokkmokk i framtiden?

E-Type: “Det är sjukt kul att vara här. Jag är bara lack över att inte få se marknaden, men jag måste hem till ett 40-årskalas. Men 409:e marknaden vill jag komma på. Om vi är dåliga ikväll så får vi inte komma tillbaka nästa år, då kan jag komma privat!”


Efter konserten fick E-Type uppleva en liten del av marknaden ändå, bland annat genom ett besök i restaurangkåtan. Huruvida han lyckades hitta någon samisk kniv av machete-storlek, det får han berätta nästa gång han dyker upp i Jokkmokk.

För du är så välkommen tillbaka, Martin. Privat eller i jobbet. Fast helst i jobbet ändå, för det du gör på scenen – det gör du fantastiskt bra. Tack för en bra kväll, och tack även till bandet, sångerskorna och ljud-/ljusteknikerna som stod ut med min nyfikenhet, mina frågor och mitt ständiga mobilfotograferande. Och förstås, tack till Conny Enström och Destination Jokkmokk, som i egenskap av arrangör respektive uppdragsgivare gav mig möjligheten att göra den här intervjun.

Konsert: E-Type bryter barriären mellan artist och publik

Tillbaka på kontoret efter E-Types spelning på Folkets Hus i Jokkmokk. En sak kan jag konstatera ganska direkt: E-Type live inför en liten publik i en biosalong i Jokkmokk, kan vara precis lika ösigt som E-Type på en stor stadsfestival inför tusentals personer. Om inte ännu ösigare… När en betydande del av publiken klättrade upp på scenen (vilket E-Type tidigare hade sagt var helt okej, för i lugna Jokkmokk kunde vi den här kvällen vända upp och ned på reglerna), då var det verkligen fest på marknadsvis.

E-Type live, Jokkmokks marknad 2013

Vi var inte många som var där, det fanns platser kvar. Men den som var där kommer att minnas kvällen länge. Martin “E-Type” Eriksson, som lyfte fram sitt ursprung i Jokkmokk (som jag ska skriva mer om senare) och i Antnäs utanför Luleå, backades upp av två keyboardister, en trummis och två sångerskor. Redan från första början, efter ett intro som till min stora glädje inleddes med en av mina favoritlåtar genom tiderna, E-Types gamla “Miseria”, satte han tonen genom att klargöra att det var okej att sitta – men också okej att komma fram till scenen. Eller, som sagt, upp på den. Efter några låtar vaknade publiken till liv – och sedan var barriären mellan artist och publik bruten…

E-Type live, Jokkmokks marknad 2013

Under de sista låtarna var scenen full av människor. Bilden nedan är den kanske bästa av de bilder jag fick med mig, för den sammanfattar känslan väldigt bra:

E-Type live på Jokkmokks marknad 2013

Martin bjöd på sig själv och publiken (gammal som ung) fick vara med i den omfattning varje person själv ville. Sångerskorna bar upp refrängerna på ett sätt som gav mig gåshud. Synthmelodierna spelades live (jag kunde inte låta bli att utforska synthriggen lite närmare, gammal musikskapare och synthfantast som jag är) och trummorna var av klassisk akustisk modell. Ljudet var utmärkt, scenljuset var väldigt stilfullt. Ingen pyroteknik, däremot gott om rök.

Och jag tror, vilket den sista bilden också visar, att det var många som gick ifrån kvällens konsert glada och nöjda. Extra glad var nog artisten och musikproducenten Lovisa Negga, som mitt under en låt fångade E-Type för att överlämna ett exemplar av sitt album. Skivan mottogs med glädje, och E-Type presenterade den för publiken. Jag fångade överlämnandet på film, och återkommer förhoppningsvis om det under morgondagen. Tills dess, läs mer om Lovisa här.

Ett försök till sammanfattning av intrycken

Kort och gott: Det var en bra och rakt igenom proffsigt levererad musikupplevelse som överträffade mina förväntningar med råge. En rakt igenom trevlig kväll med en artist som skapat musik som har inspirerat mig mycket genom åren.

Andreas och Martin "E-Type" Eriksson, intervju innan konserten på Jokkmokks marknad den 8:e februari 2013

Fler bilder och möjligen filmklipp kommer så snart jag har hunnit hem och titta igenom allt material jag har fångat. Men min slutsats var att det var en höjdarkonsert, olik allt annat jag har upplevt i hur den genomfördes – men med musik som sitter i hjärta och ryggrad sedan många år tillbaka. Stort tack till Martin och hela teamet för en fantastisk kväll!

Nu: E-Type på Folkets Hus

Om 10 minuter drar Martin “E-Type” Eriksson igång sin show i biosalongen i Folkets Hus. Jag har varit och lyssnat på soundchecken, och träffat huvudpersonen och hans team för en intervju om hur det känns att komma till Jokkmokk – och om det faktum att han själv känner sig som hemma på det hotell han bor i. E-Type har nämligen gamla släktkopplingar till Jokkmokk. Mer om det framåt natten, när jag kommit hem efter kvällens arrangemang…

Jokkmokks marknad 2013: E-Type

Torsdag morgon och lite jammande i en musikstudio

Under natten har jag tittat tillbaka i mina egna marknadsarkiv och hittat en liten guldklimp:

Inspelad under Jokkmokks marknad 2005, av fyra personer som av en slump hamnade samtidigt i den musikstudio jag hade invid turistbyrån då. Med en synth, en trummaskin (manuellt spelad på), en dubbelpipig nordamerikansk indianflöjt och en minuts fri inspiration som släpptes ut blev resultatet “Meetings”, en låt vars titel hänvisar till de många möten mellan människor som Jokkmokks marknad bjuder på. Ett av många ögonblicksminnen i mängden, som samlats ihop genom åren.

Fler fynd kommer under veckan, hoppas jag…

Miljöljud, jojk – och den samiska nationaldagen (6:e februari)

Som sista inlägg för denna den första dagen på bloggen kommer en enkel och spontan ljudinspelning från invigningsceremonin tidigare ikväll. Först jojk som framfördes av Fia Kaddik på snöscenen, sedan publiksorl från min vandring genom den samlade folkmassan och till sist applåder som de låter när publiken är klädd i varma vinterhandskar. Klippet är inspelat med min mobiltelefon direkt till SoundCloud, och kvaliteten är inte den bästa. Men jag får pirrande känslor i magen av att lyssna på det ändå, för det fungerar som en liten förhandstitt till de många spontana möten mellan människor som marknaden trots allt handlar om.

Lyssna, blunda, tänk dig knarrande snö under fötterna och hundratals människor omkring dig. Det var vad jag upplevelse, sen eftermiddag idag. Och den pirrande känslan i magen vaknade. Nu börjar det, och förutsättningarna finns för att det ska bli en riktigt bra marknad…

Idag har det dessutom varit den 6:e februari, det datum som firas som samernas nationaldag. För mig som har bott och levt i Jokkmokks kommun i hela mitt liv, finns den samiska kulturen alltid omkring mig på fina och inspirerande sätt. Ett exempel kan vara att det är något fullkomligt vardagligt att möta personer som är ute och promenerar med tamrenar vid sin sida, speciellt inför marknaden. I ett skogsparti 10 meter från våran sovrumsvägg står en renhage tillhörande en granne (som jag hoppas på att hinna träffa och intervjua under helgen, och kanske livesända inifrån hagen för att komma renarna riktigt nära).

Det kommer att bjudas på mycket mer bilder och texter med anknytning till den samiska kulturen, och den livsstil som renskötandet är.

Vad väntar imorgon, torsdag den 7:e februari?

Planerade besök på några personliga favoriter bland morgondagens arrangemang: Renracet nere på Talvatissjön. En vacker dag drömmer jag om att få vara med och köra (eller snarare åka) det själv, men än så länge har det inte blivit mer än en dröm. För att avsluta dagen vill jag visa ett YouTube-klipp som jag filmade under 2010 års vintermarknad. Renracet tänker jag se till att vara på plats för imorgon, det vill jag verkligen inte missa.

Marknaden är invigd!

2013 års upplaga av Jokkmokks vintermarknad är nu invigd. På en scen av is och snö, med inramning från brinnande facklor, körsång och jojk, hölls tal av bland annat Ingrid Inga, Fia Kaddik och Mikael Pirak. Mikael talade om årets marknadstema, som är “Konst – till nytta och nöje”.

Jokkmokk: Live! gjorde ett första försök att leva upp till sitt namn, genom att livesända bild och ljud från inledningen av invigningen direkt här på sajten. Tre sändningar gjordes, och de kan alla ses i efterhand på våran Bambuser-sida. Trots fantastiskt väder och en temperatur någonstans kring -18 grader, ville inte mobiltelefonen vara med i längre än några minuter åt gången.

Här är några bilder från kvällen:

Marknadsskulpturen i parken
Marknadssymbolen på plats i parken…

Ingrid Inga invigde marknaden, inramad av körsång och jojk
Tal, körsång och jojk… Och eld…

Dansande älgar, skulptur av Tim Linhart
Tim Linharts fantastiska snö- och isskulptur “Dansande älgar”.

Brinnande facklor lyste upp parken

Tittade in hos resebyrån…

På ortens resebyrå, SN Resor, har förberedelserna för Jokkmokks vintermarknad pågått längre än på många andra håll. Bokningar görs i vissa fall långt, långt i förväg. Dessutom hanterarI stressen under onsdagens sista timmar innan invigningen hann jag växla några ord med Britt-Inger Söderberg, som berättade att det har blivit fart på förköpsbiljettförsäljningen nu när arrangemangen närmar sig.

Bland de kringarrangemang som kan nämnas på förköpslistan finns torsdagens återvändarkväll med dans till det gamla Jokkmokksbandet Frekvens på torsdag, show med E-Type på fredag kväll och Kalle Moraeus på lördag klockan 14:00 – samtliga i Folkets Hus. Andra arrangemang som väntas locka fulla hus är Låtar och skrönor på Bio Norden och folkmusik och bluegrass på Club Àja.

Britt-Inger Söderberg, SN Resor i Jokkmokk